Att fylla sist på året
När folk får reda på att jag fyller år den 20 december så säger de oftast ”Åh, stackare. Vad jobbigt att vara yngst hela tiden.”
Klart att det inte alltid har varit det ultimata att fylla precis innan Jul då alla är hysteriska med att köpa julklappar. Inte heller har det varit så kul att jämt vara klassad som liten. Men i slutändan är jag fruktansvärt glad över att jag fyller sent på året.
Att jämt ses som yngre har fått mig att bli otroligt envis och motbevisande. Jag har alltid visat att jag som ”liten” kan bättre än andra. Inte nog med att vara bättre än andra så har jag alltid velat vara bäst och idag ger jag aldrig upp när jag tar mig an en utmaning.
Att vara lillebror och fylla sent på året är ibland att gå i motvind då alla andra tar körkort och roar sig men i det långa loppet så har det peppat mig till att bli bäst.
I morgon blir jag sedd som vuxen enligt lag. Jag kan lova att jag inte kommer att känna mig ett dugg äldre när jag vaknar upp i morgon. Jag är inte i mål bara för att jag fyllt 18, långt ifrån, utan det är bara nya dörrar som öppnas.
I love life! <3
Egoism är toppen inte botten!
Jag blir så himla irriterad på sånt här, så fort man gör något för att sin egen skull så är man egoistisk. Idag ska man helst inte tycka att man själv är bra, snygg eller framgångsrik för då är man självgod och anses som en riktigt jobbig person.
Jag tycker det är helt rätt att prioritera sig själv! Bara för att man tänker på sig själv i första hand betyder inte att man är en sämre medmänniska, absolut inte. Man måste ta hand om sig själv innan man kan hjälpa andra.
Vad tycker du om egoism, toppen eller botten?
Jag är bra på att förändra
Jag borde verkligen sova nu men jag fick lov att kolla klart på filmen Closer och sedan fastnade jag här vid datorn. Ni vet ju hur det kan vara, man ska kolla en grej och sedan har man vandrat runt på alla de vanliga hemsidorna.
Idag stötte jag på en grej som chokade mig. Det finns människor som inte gillar saker jag gör, läsare eller andra personer som tycker att jag är ”fel” på något vis. Dessa personer kommer alltid att finnas och jag gillar dem för deras vilja att påverka. Att kritisera och kommentera är en stor del av bloggandet.
Det lustiga idag var att en person som har ratat bloggandet och dess syfte har startat en egen blogg! Jag säger då det, människor är roliga. Ena stunden är bloggandet det sämsta och mest falska man kan göra och andra stunden är det ett lysande sätt att fånga uppmärksamhet på.
Avundsjuka eller inte, det kvittar. Jag är mest imponerad av hur mycket jag kan påverka!
Bloggar jag bort mitt liv? -Nej!
De bloggar sig till döds
Mer, bättre, vassare ? hela tiden överträffa det man skrev förra gången. Bloggarens liv kan vara så hektiskt och stressigt att det bokstavligt talat är livsfarligt.
Kommentar hämtad från metro:
värsta är de som bloggar om sitt "lyckliga liv". Om jag var lycklig skulle jag inte blogga sönder om det. Då skulle jag bara vara ute och lycka loss istället. Feeling me?
Läs hela artikeln här
Tänk så fel det kan bli. Att man bloggar så att man mår dåligt, låter det verkligen vettigt? Nej detta är självklart inte något som är sunt men jag tror faktiskt att journalisten överdriver något. Det intressanta med artikeln var kommentarerna till den. Håller du med kommentaren åvan? Jag gör det inte!
Varför är det konstigt att man bloggar om man är lycklig? Jag menar alla bloggar inte bara för att bli av med sina deppiga känslor. Vissa vill ju sprida inspiration andra kanske bara vill skriva som en hederlig dagbok för sig själv. Man kan ju vara ute ?lycka loss? och samtidigt blogga om det. Det är väl inget konstigt med det.
Att skriva, kommentera och göra sig hörd är något som är väldigt viktigt för många tror jag. Å det är inget dåligt med det!
Hade underbart!
